"Loui, i've been in love with you since the first time i met you." Jag kollade osäkert ner i marken när jag pratade

"Wait, what?" jag kände att han kollade på mig. Jag nickade försiktigt. "Let's keep going." sa jag. Jag ville inte fortsätta prata om det. När jag hade gått ungefär 5 meter märkte jag att Louis hade stannat. Jag vände mig om, "Are you coming?" sa jag ganska högt eftersom det blåste. Mitt hår flög vilt runt i mitt ansikte. Jag försökte dra håret bakom öronen, men det lossnade genast och fortsatte leka i mitt ansikte. Louis sprang fram till mig och drog ner mig på marken. Precis när jag skulle fråga varför han plötsligt bara kastade ner mig på marken flög en stol förbi precis över våra huvuden. "Is it really that windy?!" skrek jag nästan för att Louis skulle höra. Han nickade. Han ställde sig upp och hjälpte sedan mig upp. "Sorry that I just.. Threw you to the ground." sa han och vart lite röd i ansiktet. "No, thank you. If you wouldn't have, i'd be hit by a chair" vi skrattade en stund. Jag insåg att vi inte kunde stå här ute. Jag kollade runt och såg ett motell i närheten. Jag tog Louis' hand och sprang mot det. Från ingenstans kom ett litet bord flygande mot oss. Jag hann knappt reagera förens jag vart träffad av det. Det vart svart.

Jag vaknade långsamt upp igen senare. Det första jag såg var att jag låg i Louis' knä. Han kollade ner på mig. Jag kände att han strök nåt blött över min panna. Jag rörde långsamt mitt huvud och kolla runt om oss. Vi var inne i ett rum, antagligen på motellet. "You alright?" frågade Louis. "Yeah, i guess." Jag reste mig långsamt upp. Så fort jag stog rakt började rummet snurra. Jag ramlade genast bak i Louis' knä igen. Jag höll om Louis' runt nacken. "everything.. is.. spinning around Loui, it scares me a bit.." jag knep ihop ögonen. Han tog sina händer, han placerade ena handen på min mage och den andra på mitt huvud. Han tröck långsamt ner mig så jag låg ner igen. "You can trust me Nicole, I wont let anything happen' to you." Jag kände något rinna från min panna ner över ansiktet. "Louis! I'm bleeding. Everything is still spinning around" nästan skrek jag av rädsla. "I know you don't like bleeding from your head, but trust me. I wont let anything happen' to you" han lät så lugn. "But Louis, im scared! Im afraid, im going to die!" Nu skrek jag. "No you won't!" han lät övertygande. "Your own Boo Bear is here for your rescue" Han flinade. Varför var han så vacker? Jag log så gott jag kunde. "I'm just going to call the lads and tell them what happen', they're probably worried til death, specially Liam. He's you brother, so I understand him" Jag nickade förstående. Jag reste mig upp och staplade mig snabbt fram till badrummet. Jag tog ett stadigt grepp i handfatet för att inte falla. Jag satte på kranen så att vattnet började rinna, jag kupade händerna, fyllde de med vatten och gnuggade i ansiktet. Jag sträckte handen för att ta en handduk med rörde istället vid någons arm. Jag kollade mot personen, det var Loui, jag log. Han log tillbaka. "I called the others, and they told us to stay here til tomorrow, it's pretty late, and theres only one single bed. So I guess we'll have to share bed and stay close?" Mitt hjärta slog hårdare på bara tanken. Jag nickade eftersom jag inte var säker på om jag kunde svara utan att börja fnissa och bli röd. 

Några timmar senare när jag hade letat igen hela motell rummet och hittat en stor och pösig t-shirt, gick jag in i badrummet igen, ställde dörren på glänt och kollade på mig själv i spegeln. Jag hade ett stort ärr i pannan. Jag suckade högt. Jag tog av mig linnet jag hade på mig och jeansen. Jag lade dem på golvet. Jag kollade återigen på min spegelbild. Jag studerade noga min kropp. "Why do I look so disgusting?" viskade jag till mig sjäv. "You are not disgusting Nic, you look really good.." det var Louis' röst. Hur länge hade han stått där? Jag blev illröd i ansiktet. "H-how long-" Jag blev avbruten av Loui "Long enough to realise that you look really good, sorry. I'm goiong to leave you alone now" sa han och lämnade badrummet. Självaste ursnygga Louis Tomlinson hade sett mig i bara underkläder?! Jag drog den pösiga t-shirten över huvudet och över resten av kroppen. Jag kollade på trycket, och pinsamt nog var det en tröja med trycket på One Direction. Jag kunde ju inte sova i underkläder, så detta fick duga. Jag gick ut ur badrummet så att Louis kunde fixa sig. Men när jag kom ut stod han i bara kalsonger. "Oh, im so sorry" sa jag och gestikulerade med armen att badrummet var ledigt. "No, im done, cute t-shirt by the way" Jag vart lite röd i ansiktet. "Yeah, I guess" sa jag och log stort. Jag gick mot Loui, och kollade honom i ögonen. "You know what i told you earlier this morning?" sa jag och kollade allvarligt på honom. "Yeah, I remember that." svarade han och kollade ner på mig. "I really meant that, everytime the boys are going somewhere and I find out you are not coming, I pretend to be sick or something. It's not fun without you.." Det slutade med att jag kollade ner i golvet, helt röd i ansiktet. "Aw, thats really cute Nic. I-" Louis blev avbruten av ett högt åsk muller och hela himlen vart ljus för ett ögonblick. Jag skrek till av rädsla. Det vart helt svart i rummet. Jag hoppade upp i Louis' famn och han fångade mig som att han visste att jag skulle hoppa upp i hans famn. Han gick mot fönstret fortfarande bärandes på mig. Det hade börjat brunnit i ett av träden utanför. Plötsligt small det till igen, fast denhär gången inne i vårat rum. Allt gick så fort. Helt plötsligt stog hela rummet i lågor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Wait, what? Twins. No, it can't be possible!" sa Louis och ställde sig upp. Jag tog hans hand och mimade åt honom att lugna sig. Han satte sig på stolen igen. "Its possible. and your having twins. Do you want the pictures of them?" sa hon och tog fr...

Jag tog ett djupt andetag. Jag släppte mobilen så att den slog hårt i golvet. Jag tog ett till djupt andetag. Jag gick med raska steg ut genom dörren och fram till Louis som stog och trixade med en fotboll. Jag gick fram innan han hann säga något. "L...

"Im pregnant with your baby!" Utbrast jag. "But I can't keep it. Im not ready to be a mother. Im so sorry." Jag ställde mig upp och kramade honom hårt när jag märkte att hans leénde ändrades till ett ledset ansikte. "I'm so sorry babe" viskade jag i ...

Jag stog länge och kollade på samma bild som återigen hela tiden kopierades av andra och spreds vidare. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag stog och kollade tomt ner på bilden på mobilen. Efter ett tag märkte jag att folk hade börjat skriva sake...

När jag vaknade låg jag fortfarande med huvudet på Louis' bröst. Jag satte mig försiktigt upp för att inte väcka honom. Jag tog upp mobilen från nattduks bordet och kollade på klockan. Den var bara 06.43. Jag suckade ganska högt och insåg sen hur hög...