"Loui, i've been in love with you since the first time i met you." Jag kollade osäkert ner i marken när jag pratade

"Wait, what?" jag kände att han kollade på mig. Jag nickade försiktigt. "Let's keep going." sa jag. Jag ville inte fortsätta prata om det. När jag hade gått ungefär 5 meter märkte jag att Louis hade stannat. Jag vände mig om, "Are you coming?" sa jag ganska högt eftersom det blåste. Mitt hår flög vilt runt i mitt ansikte. Jag försökte dra håret bakom öronen, men det lossnade genast och fortsatte leka i mitt ansikte. Louis sprang fram till mig och drog ner mig på marken. Precis när jag skulle fråga varför han plötsligt bara kastade ner mig på marken flög en stol förbi precis över våra huvuden. "Is it really that windy?!" skrek jag nästan för att Louis skulle höra. Han nickade. Han ställde sig upp och hjälpte sedan mig upp. "Sorry that I just.. Threw you to the ground." sa han och vart lite röd i ansiktet. "No, thank you. If you wouldn't have, i'd be hit by a chair" vi skrattade en stund. Jag insåg att vi inte kunde stå här ute. Jag kollade runt och såg ett motell i närheten. Jag tog Louis' hand och sprang mot det. Från ingenstans kom ett litet bord flygande mot oss. Jag hann knappt reagera förens jag vart träffad av det. Det vart svart.

Jag vaknade långsamt upp igen senare. Det första jag såg var att jag låg i Louis' knä. Han kollade ner på mig. Jag kände att han strök nåt blött över min panna. Jag rörde långsamt mitt huvud och kolla runt om oss. Vi var inne i ett rum, antagligen på motellet. "You alright?" frågade Louis. "Yeah, i guess." Jag reste mig långsamt upp. Så fort jag stog rakt började rummet snurra. Jag ramlade genast bak i Louis' knä igen. Jag höll om Louis' runt nacken. "everything.. is.. spinning around Loui, it scares me a bit.." jag knep ihop ögonen. Han tog sina händer, han placerade ena handen på min mage och den andra på mitt huvud. Han tröck långsamt ner mig så jag låg ner igen. "You can trust me Nicole, I wont let anything happen' to you." Jag kände något rinna från min panna ner över ansiktet. "Louis! I'm bleeding. Everything is still spinning around" nästan skrek jag av rädsla. "I know you don't like bleeding from your head, but trust me. I wont let anything happen' to you" han lät så lugn. "But Louis, im scared! Im afraid, im going to die!" Nu skrek jag. "No you won't!" han lät övertygande. "Your own Boo Bear is here for your rescue" Han flinade. Varför var han så vacker? Jag log så gott jag kunde. "I'm just going to call the lads and tell them what happen', they're probably worried til death, specially Liam. He's you brother, so I understand him" Jag nickade förstående. Jag reste mig upp och staplade mig snabbt fram till badrummet. Jag tog ett stadigt grepp i handfatet för att inte falla. Jag satte på kranen så att vattnet började rinna, jag kupade händerna, fyllde de med vatten och gnuggade i ansiktet. Jag sträckte handen för att ta en handduk med rörde istället vid någons arm. Jag kollade mot personen, det var Loui, jag log. Han log tillbaka. "I called the others, and they told us to stay here til tomorrow, it's pretty late, and theres only one single bed. So I guess we'll have to share bed and stay close?" Mitt hjärta slog hårdare på bara tanken. Jag nickade eftersom jag inte var säker på om jag kunde svara utan att börja fnissa och bli röd. 

Några timmar senare när jag hade letat igen hela motell rummet och hittat en stor och pösig t-shirt, gick jag in i badrummet igen, ställde dörren på glänt och kollade på mig själv i spegeln. Jag hade ett stort ärr i pannan. Jag suckade högt. Jag tog av mig linnet jag hade på mig och jeansen. Jag lade dem på golvet. Jag kollade återigen på min spegelbild. Jag studerade noga min kropp. "Why do I look so disgusting?" viskade jag till mig sjäv. "You are not disgusting Nic, you look really good.." det var Louis' röst. Hur länge hade han stått där? Jag blev illröd i ansiktet. "H-how long-" Jag blev avbruten av Loui "Long enough to realise that you look really good, sorry. I'm goiong to leave you alone now" sa han och lämnade badrummet. Självaste ursnygga Louis Tomlinson hade sett mig i bara underkläder?! Jag drog den pösiga t-shirten över huvudet och över resten av kroppen. Jag kollade på trycket, och pinsamt nog var det en tröja med trycket på One Direction. Jag kunde ju inte sova i underkläder, så detta fick duga. Jag gick ut ur badrummet så att Louis kunde fixa sig. Men när jag kom ut stod han i bara kalsonger. "Oh, im so sorry" sa jag och gestikulerade med armen att badrummet var ledigt. "No, im done, cute t-shirt by the way" Jag vart lite röd i ansiktet. "Yeah, I guess" sa jag och log stort. Jag gick mot Loui, och kollade honom i ögonen. "You know what i told you earlier this morning?" sa jag och kollade allvarligt på honom. "Yeah, I remember that." svarade han och kollade ner på mig. "I really meant that, everytime the boys are going somewhere and I find out you are not coming, I pretend to be sick or something. It's not fun without you.." Det slutade med att jag kollade ner i golvet, helt röd i ansiktet. "Aw, thats really cute Nic. I-" Louis blev avbruten av ett högt åsk muller och hela himlen vart ljus för ett ögonblick. Jag skrek till av rädsla. Det vart helt svart i rummet. Jag hoppade upp i Louis' famn och han fångade mig som att han visste att jag skulle hoppa upp i hans famn. Han gick mot fönstret fortfarande bärandes på mig. Det hade börjat brunnit i ett av träden utanför. Plötsligt small det till igen, fast denhär gången inne i vårat rum. Allt gick så fort. Helt plötsligt stog hela rummet i lågor.

Hej hej hej!

Nu är det så att den här bloggen inte bara kommer att handla om One Direction, och noveller. Nej, nej, nej. Utan jag tänkte även ge lite typ.. Film tips. Spel tips. Sånt stuff you know. Så här kommer första tipset på en film jag har sett.

                                          After Earth 

Jag tycker att After Earth är en spännande film.. Vilket jag råkar gilla. Den är lite "sorglig" också. Man vet inte vad man ska förvänta sig från den förens man har sett den.  Den får 4 av 5 lama ridande bananer         

Pfft, vadå jag tycker Jaden och Will smith är snygga? Pffft!

Sen har vi ett spel jag vill tipsa om.

                                            The Last Of Us

När man bara ser på "The frontpicture" så tror man att det är ett sorts spel. Men när man väl börjar spela det. Märker man vad för spel det egentligen är. Jag grät i början, och jag grät flera gånger under spelet.   

Jag ger det här spelet:

5 av 5 dansande bläckfiskar           

Nu tänkte jag bara visa er några fina bilder.

Bye !       

Jag tänkte mig skriva en novell om Liam's syster (som nu får heta Nicole och vara yngre än Liam,) Jag skriver denna på engelska (dialogerna), då jag bara ÄLSKAR engelska    Enjoy! Obs. även i den här novellen är inte Eleanor och Louis tillsammans. Jag älskar Elounor, men nu får det vara såhär.

Jag reste mig långsamt upp ur sängen, jag gnuggade mig i ögonen och kollade runt i rummet. Jag kollade snabbt om jag fått några nya sms, ingenting. Jag tog på mig mina blå fluffiga tofflor och gick ut i köket. Där inne stod Liam, Niall och Louis. Jag tittade forskande på Louis, jag kunde inte slita blicken ifrån honom. Varför var han så perfekt? Dom musklerna. Jag stog och bara kollade på Louis. Eller ja, som vi kallar honom "Loui", "Lou", "Lou bear" eller som jag föredrar att kalla honom "boo bear".

"Nic, what are you doing?" sa Liam och avbröt mitt dagdrömmande. Jag slet blicken från Louis. "No, nothing.. Im just..." svarade jag snabbt. Louis hade sett att jag kollade på honom. Han började fnissa tyst. "Where are the others?" Jag ville bara byta samtals ämne. "They're still asleep, we can go and wake them up?" sa Louis och gav mig ett busigt flin. Jag nickade ivrigt.

Vi gick längs en korridor mot deras rum. "You look gorgeus today" sa Louis. Jag kollade på honom och log. "It's just a pyjamas Loui. But thank you."  Vi gick tills vi nådde Harry's rum "You ready?" Jag nickade. "I'm always ready Boo Bear." Han flinade när jag lade betoningen på 'Boo Bear'. Jag öppnade försiktigt och långsamt dörren till Hazzas rum. Jag studerade rummet noga. "He's not here.." Viskade jag till Loui. Han trängde sig förbi mig och in på Hazzas rum. Från ingenstans hoppade Harry fram och upp på Loui's rygg. Jag började skratta och kollade på Louis som försökte kasta av Harry från ryggen. Till slut gav han upp. Jag stog kvar i dörröppningen och kollade på dem. Louis viskade något till Harry. Harry hoppade ner från Louis rygg. Båda kollade mot mig. "Oh, no." sa jag och började springa mot Zayn's rum. Jag kollade snabbt bakåt, de var tätt efter mig. Jag kastade mig in i Zayn's rum. "Save me Zayn!" skrek jag, jag hoppade ner i hans säng och gömde mig bakom honom. "Whats happening?" Zayn satte sig upp snabbt och såg helt yrvaken ut. Loui och Hazza stannade direkt efter att Zayn hade frågat vad som händer. Vi alla tre brast ut i gapskratt. "What?" Zayn såg förvirrad ut. "Vas happening?!" sa jag högt. Nu skrattade vi alla fyra. Tänk att man kan ha så kul med sin storebrors kompisar. De var som mina bröder allihopa.

Lite senare på dagen hade jag frågat Louis om han kunde följa med mig och hämta deras paket som fans har skickat. Vi tänkte gå eftersom det inte var speciellt långt. "Loui, I just want to tell you something.." sa jag. Jag var lite nervös.. Hur skulle han ta det? "It's just to ask me Nic. You can tell me anything!" Mitt hjärta slog snabbare, "Loui, I" Jag stannade och kollade på honom. "All these years i've been following you guys on tour and stuff.. I've always been in love with you.."